patalomminrov

Det är namnet på min uppsats, iallafall tills på söndagkväll senast. Varje uppsats måste ha ett namn under processen så att jag kan knyta an till den.
Min B-uppsats i historia är en kvalitativ studie med komparativ analys. Jag jämför åtta domstolsprotokoll från  Värmlands Tingsrätt åren 1971-1972 samt 2010. Det har gått lite åt helevete hela tiden men jag har fördjupat mina kunskaper den historiska synen på kvinnors och mäns sexualitet, rättsväsendets hantering av sexualbrott genom tiderna och tvingats läsa om alla de förbannande myterna om sexualbrott och synen på våldtäktsmannen.

Ingenting var ny information, jag önskar snarare att de som inte har kunskaper alls eller inte erkänner detta som ett samhällsproblem skulle ha läst alla tidigare forskning och ifrågasätta livsutrymmen och villkoren för kvinnor respektive män. För ska jag berätta en hemlis? Det är inte lika. Paus för tankar kring denna nya information.

Det är denna paragraf som rättsväsendet utgår från i sin bedömning, jag tänkte att ni ska ta nåogon minut till att  läsa innebörden eftersom alla tror sig veta vad en våldtäkt är. Detta för att också slippa ställa den typiska frågan "Sa hon nej?"
Samma fråga som den som blir utsatt för annat våld alltid, nej jag menade aldrig, tvingas svara på.

"Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet."

Av all begrundan blev jag hungrig.

I denna stund sitter jag i mitt kök. Endats en lampa är tänd. Varenda persienn är neddragen, med undantag för badrumsfönstret. Fönstret är mönstrat så att dusch och toabesök ska kunna ske utan publik. Jag slänger ett öga dit då och då och tycker mig se att det rör sig.

Samma visa igen, tredje året i rad.
Jag tvingas gömma mig från ögonen på en galen man. För det är väl galenskap det handlar om? Att aktivt stirra in i människors hem när de inte är medvetna om det. Vad är detta fråga om?
Det kusliga är att jag inte vet vad hans uppsåt är. Möjligen sexuell avsikt, eller är det kontrollen att se någon som inte kan se honom som uppmuntrar detta beteende? Vad gör han med bilderna som han har bevittnat? Varför är det så viktigt att han riskerar att bli ertappad gång på gång?
Frågor utan svar gör mig ängslig.
Är det stopp vid tittandet?

Han far runt på sin blåa herrcykel om nätterna. Skapar oro och ger mig fler skäl till att vara rädd för vad som kan hända. Jag blir begränsad, hatar när det händer. Det sker omedvetet hela tiden och nu blir jag medveten om det. Ska jag gå anständigt klädd hemma? Ska jag inte vistas i mitt område sent om kvällar och nätter?
Att inte tigga och be om det.
Vem säger åt en snubbe med ny Rolexklocka att han inte ska använda den för att den kan bli stulen. Att inte tigga och be för att den ska bli stulen.

Det förekommer dock ständigt när det handlar om sexualbrott. Jag vet ju att det inte är jag som ska ändra mina vanor, men det är vad som förutsätts i sådana situationer.
Att inte tigga och be om det.
Klockan börjar närma sig halv tre, och vid detta lag har han gett upp för denna gång.
Under hans mest verksamma timmar satt jag i grannhuset och såg en dålig film.

Jag startar en blogg igen. Det var ett år sedan sist och jag undrar hela tiden hur jag ska förmedla mitt medvetande om jag inte har tillgång till en blogg.
Happ, hittills fått med fyra stycken "jag". Fan, är ju skitstörig när det kommer till hur människor uttrycker sig i skrift och jag.. där kom det igen.. har redan gjort bort mig. Men eftersom detta är en inledning som handlar om min nya blogg så är det nog värt att använda ordet "jag" för att förklara bloggens syfte.

Detta är inte en till blogg som behandlar träning, matlagning eller mode. Detta är inte ännu en blogg för att göra quinnan mer kvinnlig enligt heteronormen. Detta är en blogg om ännu en socialistisk radikal feminist som är på systrarnas sida.
Det är att fara med osanning om jag skriver att denna blogg inte kommer att redogöra för vanligt livsviktigt skräp i min vardag. Detta är ingen informationssida som svarar på frågor om genus, feminism och åtgärder, men jag kan tipsa om sådana om ni är intresserade.
Bloggen är mer ett litet säte för den med välsorterad knopp som har en stund över till att ta del av mig. För detta är den jag är, jag skiljer inte åsikter och idéer från den jag är.