The last Waltz och Hornstull.

Jag har fått klåda på min kropp efter en natt på luftmadrassen. Den andas ju inte ett enda dugg.
Min trygga, fina bror skänker naturligvis bort sin bäddmadrass och erbjuder sig dessutom att byta så att han kan ligga på luftmadrassen. Jag tar erbjudandet om bäddmadrass för jag vill inte förvisa honom från hans egen bädd så att han börjar kika västerut och tipsa mig om tåg tillbaka till Värmland.
 
På tal om förvisa så är jag fortfartande tvungen att gå i flipflops, vilket är otrevligt när man ska gå långt som en gör när man rör sig i denna stad utan att färdas med kommunala medel. Jag avskyr skavsår.
 
Hur som helst, igårkväll stack jag, Tom (Christophers närmsta man, kollega och den han har mest gemensamma vänner på facebook) och Christopher till Hornstull för att besöka Lasse i parken där ett coverband spelade Last Waltz- låtar av The Band. Vi spisade pizza hos Christopher och Toms goda vän Skylan strax innan och jabbade lite. 
 
Det är skönt att vara i ett annat sammahang och lyssna, skratta och ignorera min hjärtesorg. Allt detta är lättare med nya människor fast ändock "säkra" människor, dvs människor som min trygga, fina bror tycker mycket om.
Han hann dessutom berätta om min flyktorsak och anledningen till min vistelse i Stockholm innan jag dök upp så hans goda vänner är respektfulla och vänliga mot mig. Jag känner mig små stunder som en liten liten katt som behöver bli behandlad varsamt så att den inte går sönder. Typ inga yviga rörelser eller hårda nypor.
 
Coverbandet avslutade spelningen med denna låt, där textraden My biggest mistake was loving you too much.. vilket kort och gott ramar in min sinnesstämning.
 
 
http://www.youtube.com/watch?v=11Y987Uf1wY
 
Efter spelningen promenerade jag och min trygga, fina bror hemåt längs Söder Mälastrand. Vi tog oss upp en bra vid ovanför havsytan och spejade ut över Stockholm. Christopher suckade så fridfullt och gott och jag önskade att jag också kunde ta ett sånt djupt andetag utan att få hjärtklappning av för många sekunders avslappning. Han sa att han skulle återkoppla och bekräfta när han hörde mig göra en sån suck i framtiden. Den sucken längtar jag till.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0