patalomminrov

Det är nu så att jag är framme hos min bror och har hunnit käka lite libanesiskt, druckit lite vin, öl och kaffi. Vi har handlat frukost och lunchgrejer samt röjt ur en garderob som jag ska ha mina kläder i. Jag får sån ångest då och då över att jag saknar min person så det svider som halsbränna men jag måste typ leva här nu på riktigt.

Det är segt att det inte finns så mycket i film att relatera till. Typ att Julia kom på att hon inte var kär i Romeo längre sen handlade filmen om att de skulle vara goda vänner och att det faktiskt var en bra story. Jag beklagade mig över detta i morse till min person och han sa att det fanns massvis med exempel som inte var fiktiva på det som händer mellan oss.
Jag kan inte komma på ett enda, ärligt.

Jag kom i alla fall med tåget efter att min person skjutsad ned mig och pussat mig adjö på pannan. Jag ville frysa ögonblicket men ca tolv timmar senare sitter jag i Stockholm och pendlar mellan att vara manisk och deprimerad. Hela den här sommaren kommer att vara ett långt sjukdomstillstånd av bipolär syndrom.

Som salt i såret har jag fått ett groteskt skavsår på hälen som gör oerhört ont. Jag gick in ett par nya dojor och som vanligt satt 37:an för tight på vänsterfot. Detta skavsår har gjort mig halt och tvingat mig att äta smärtstillande, vilket glädjer mig om man med glädje menar typ förintar mig långsamt.