Ångest över både det ena och det andra denna dag.
Mitt sätt att arbeta med en uppsats är inte att rekommendera. Det är en fruktansvärt ineffektiv metod som skapar både ångestsymptom och låg självkänsla.
Idag har Jimmy räddat mig från att ge upp. Han ägnade många timmar tillsammans med mig, några glas rosévin, min litteratur, mitt forskningsunderlag och mina frågetecken.
*Tar då och då en titt ut genom mitt vardagsfönster för att kontrollera om fönsterittaren är i närheten.*
Hur som helst, det klarnade i processen men blev snurrigt i kropp och knopp som resultat av flertal glas rosévin på relativt tom buk. Framåt kvällen tog vi farväl, men bara tillfälligt, Jimmy erbjöd sig att komma i morgoneftermiddag och hjälpa mig ytterligare med analysen och slutprocessen. Jag erbjöd söndagsmiddag som tack. Det är det minsta jag kan göra.
Under natten mot idag drömde jag bland annat om två ångestframkallande situationer. Jag funderade rätt mycket på dessa drömmar idag och tyckte å ena sidan att det bara var drömmar och faktiskt ingenting som påverkar mitt verkliga liv men å andra sidan att drömmarna försätter en i situationer där den aktuella känslan upplevs på riktigt och därför svårt att undvika att bli nedstämd, illa till mods eller påverkad på annat sätt.
I den ena drömmen uppspelades ett scenario där min mamma höll på att dö genom att hon inte fick tillräckligt med syretillförsel. Jag försökte rädda henne men var nära att mista henne. I sista sekund när jag trodde att hoppet var ute så tillkvicknade hon. Min pappa figurerade i rummet men verkade knappt medtagen vilket gjorde ångesten desto större.
Under dröm nummer två har några av mina vänner ordnat så att flickvännen till den man i Karlstad som jag tänkt mest på under snart fyra år skulle tala om för mig, på ett vänligt sätt, att jag måste gå vidare. Det var så fruktansvärt kränkande och pinsamt att vara trevlig och tillmötesgående i denna situation. Mannen i fråga fanns i närheten och uppträdde oberörd och det gjorde det hela bisarrt.
Nog om mina drömmar, de säger som sagt ingenting om mitt verkliga liv, eller gör dem det? Vad fan vet jag förutom att det har påverkat min dag och det hade varit jättetrevligt att slippa det.
Det regnar ute och jag funderar över om fönstertittaren har regnställ eller om han ställt in dagens program.
Idag har Jimmy räddat mig från att ge upp. Han ägnade många timmar tillsammans med mig, några glas rosévin, min litteratur, mitt forskningsunderlag och mina frågetecken.
*Tar då och då en titt ut genom mitt vardagsfönster för att kontrollera om fönsterittaren är i närheten.*
Hur som helst, det klarnade i processen men blev snurrigt i kropp och knopp som resultat av flertal glas rosévin på relativt tom buk. Framåt kvällen tog vi farväl, men bara tillfälligt, Jimmy erbjöd sig att komma i morgoneftermiddag och hjälpa mig ytterligare med analysen och slutprocessen. Jag erbjöd söndagsmiddag som tack. Det är det minsta jag kan göra.
Under natten mot idag drömde jag bland annat om två ångestframkallande situationer. Jag funderade rätt mycket på dessa drömmar idag och tyckte å ena sidan att det bara var drömmar och faktiskt ingenting som påverkar mitt verkliga liv men å andra sidan att drömmarna försätter en i situationer där den aktuella känslan upplevs på riktigt och därför svårt att undvika att bli nedstämd, illa till mods eller påverkad på annat sätt.
I den ena drömmen uppspelades ett scenario där min mamma höll på att dö genom att hon inte fick tillräckligt med syretillförsel. Jag försökte rädda henne men var nära att mista henne. I sista sekund när jag trodde att hoppet var ute så tillkvicknade hon. Min pappa figurerade i rummet men verkade knappt medtagen vilket gjorde ångesten desto större.
Under dröm nummer två har några av mina vänner ordnat så att flickvännen till den man i Karlstad som jag tänkt mest på under snart fyra år skulle tala om för mig, på ett vänligt sätt, att jag måste gå vidare. Det var så fruktansvärt kränkande och pinsamt att vara trevlig och tillmötesgående i denna situation. Mannen i fråga fanns i närheten och uppträdde oberörd och det gjorde det hela bisarrt.
Nog om mina drömmar, de säger som sagt ingenting om mitt verkliga liv, eller gör dem det? Vad fan vet jag förutom att det har påverkat min dag och det hade varit jättetrevligt att slippa det.
Det regnar ute och jag funderar över om fönstertittaren har regnställ eller om han ställt in dagens program.
Kommentarer
Trackback
