patalomminrov

Jag har drastiskt beslutat mig för att hålla mig på avstånd från sociala medier för en tid. Detta för att kunna konentrera mig på att definitivt bli färdig med min lärarutbildning. Det sekundära är dock att kunna koncentera mig på att leva ostörd  i en bubbla hos min vackra, fina och trygga storebror. Jag ska flytta dit idag och bo där tills saker och ting i mitt liv känns mindre hopplöst. 

Vi ska dricka olika kaffisorter, strosa längs gator och torg, snacka skit om folk, han ska jobba med musik och jag ska jobba på att få en lärarexamen och kunna kräva några tusen mer i månadslön. Förövigt ska han hjälpa mig med att inte vara själv och jag ska hjälpa honom med vad han nu vill ha hjälp med.

 

Jag lämnar mitt älskade Karlstad för att inte vilja lämna det på riktigt. Jag är så rädd för att inte vilja bo i min lägenhet och inte vilja älskar staden. Så jag måste lämna allt för en stund och inte åka tillbaka förrän jag blir lite lyckligare igen. Jag har åtta veckor på mig för sedan börjar jag jobba. Åtta veckor är ju helt okej långt så jag oroar mig inte, nu iallafall. Just nu oroar jag mig för en hel del annat sorgligt. 

Jag vill inte lämna ut för mycket här om min relation och denne person men läget är så att denne person i vår relation inte är kär i mig längre. Det gör ju satans ont osv. Alltså verkligen fysiskt smärtsamt i hjärnan, bröstkorgen och benen. Men grejen är ju den att det känns ju så och jag tänker att det får kännas så tills det inte gör det längre bara. 

Jag försökte snabbt fundera ut olika överlevnadsstrategier för hur man botar sån typ av smärta och det enda som verkade rimligt var att byta till en miljö där man kan koncentera sig på annat och samtidigt röra sig fritt.

Jag och denne person är så tighta och vi trivs så nedrans mycket tillsammans att vi ändå vill fortsätta ha varandra i våra liv fast under andra, vad heter det, typ villkor.

Så jag drar till Stockholm och tar en dag i taget, en referens som kanske passar bättre in på en missbrukares nykterhet.