Ångest över både det ena och det andra denna dag.
Idag har Jimmy räddat mig från att ge upp. Han ägnade många timmar tillsammans med mig, några glas rosévin, min litteratur, mitt forskningsunderlag och mina frågetecken.
*Tar då och då en titt ut genom mitt vardagsfönster för att kontrollera om fönsterittaren är i närheten.*
Hur som helst, det klarnade i processen men blev snurrigt i kropp och knopp som resultat av flertal glas rosévin på relativt tom buk. Framåt kvällen tog vi farväl, men bara tillfälligt, Jimmy erbjöd sig att komma i morgoneftermiddag och hjälpa mig ytterligare med analysen och slutprocessen. Jag erbjöd söndagsmiddag som tack. Det är det minsta jag kan göra.
Under natten mot idag drömde jag bland annat om två ångestframkallande situationer. Jag funderade rätt mycket på dessa drömmar idag och tyckte å ena sidan att det bara var drömmar och faktiskt ingenting som påverkar mitt verkliga liv men å andra sidan att drömmarna försätter en i situationer där den aktuella känslan upplevs på riktigt och därför svårt att undvika att bli nedstämd, illa till mods eller påverkad på annat sätt.
I den ena drömmen uppspelades ett scenario där min mamma höll på att dö genom att hon inte fick tillräckligt med syretillförsel. Jag försökte rädda henne men var nära att mista henne. I sista sekund när jag trodde att hoppet var ute så tillkvicknade hon. Min pappa figurerade i rummet men verkade knappt medtagen vilket gjorde ångesten desto större.
Under dröm nummer två har några av mina vänner ordnat så att flickvännen till den man i Karlstad som jag tänkt mest på under snart fyra år skulle tala om för mig, på ett vänligt sätt, att jag måste gå vidare. Det var så fruktansvärt kränkande och pinsamt att vara trevlig och tillmötesgående i denna situation. Mannen i fråga fanns i närheten och uppträdde oberörd och det gjorde det hela bisarrt.
Nog om mina drömmar, de säger som sagt ingenting om mitt verkliga liv, eller gör dem det? Vad fan vet jag förutom att det har påverkat min dag och det hade varit jättetrevligt att slippa det.
Det regnar ute och jag funderar över om fönstertittaren har regnställ eller om han ställt in dagens program.
Våldtäkt, en produkt av rådande samhällsstrukter
Det är namnet på min uppsats, iallafall tills på söndagkväll senast. Varje uppsats måste ha ett namn under processen så att jag kan knyta an till den.
Min B-uppsats i historia är en kvalitativ studie med komparativ analys. Jag jämför åtta domstolsprotokoll från Värmlands Tingsrätt åren 1971-1972 samt 2010. Det har gått lite åt helevete hela tiden men jag har fördjupat mina kunskaper den historiska synen på kvinnors och mäns sexualitet, rättsväsendets hantering av sexualbrott genom tiderna och tvingats läsa om alla de förbannande myterna om sexualbrott och synen på våldtäktsmannen.
Ingenting var ny information, jag önskar snarare att de som inte har kunskaper alls eller inte erkänner detta som ett samhällsproblem skulle ha läst alla tidigare forskning och ifrågasätta livsutrymmen och villkoren för kvinnor respektive män. För ska jag berätta en hemlis? Det är inte lika. Paus för tankar kring denna nya information.
Det är denna paragraf som rättsväsendet utgår från i sin bedömning, jag tänkte att ni ska ta nåogon minut till att läsa innebörden eftersom alla tror sig veta vad en våldtäkt är. Detta för att också slippa ställa den typiska frågan "Sa hon nej?"
Samma fråga som den som blir utsatt för annat våld alltid, nej jag menade aldrig, tvingas svara på.
"Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet."
Av all begrundan blev jag hungrig.
Att inte tigga eller be om det.
I denna stund sitter jag i mitt kök. Endats en lampa är tänd. Varenda persienn är neddragen, med undantag för badrumsfönstret. Fönstret är mönstrat så att dusch och toabesök ska kunna ske utan publik. Jag slänger ett öga dit då och då och tycker mig se att det rör sig.
Samma visa igen, tredje året i rad.
Jag tvingas gömma mig från ögonen på en galen man. För det är väl galenskap det handlar om? Att aktivt stirra in i människors hem när de inte är medvetna om det. Vad är detta fråga om?
Det kusliga är att jag inte vet vad hans uppsåt är. Möjligen sexuell avsikt, eller är det kontrollen att se någon som inte kan se honom som uppmuntrar detta beteende? Vad gör han med bilderna som han har bevittnat? Varför är det så viktigt att han riskerar att bli ertappad gång på gång?
Frågor utan svar gör mig ängslig.
Är det stopp vid tittandet?
Han far runt på sin blåa herrcykel om nätterna. Skapar oro och ger mig fler skäl till att vara rädd för vad som kan hända. Jag blir begränsad, hatar när det händer. Det sker omedvetet hela tiden och nu blir jag medveten om det. Ska jag gå anständigt klädd hemma? Ska jag inte vistas i mitt område sent om kvällar och nätter?
Att inte tigga och be om det.
Vem säger åt en snubbe med ny Rolexklocka att han inte ska använda den för att den kan bli stulen. Att inte tigga och be för att den ska bli stulen.
Det förekommer dock ständigt när det handlar om sexualbrott. Jag vet ju att det inte är jag som ska ändra mina vanor, men det är vad som förutsätts i sådana situationer.
Att inte tigga och be om det.
Klockan börjar närma sig halv tre, och vid detta lag har han gett upp för denna gång.
Under hans mest verksamma timmar satt jag i grannhuset och såg en dålig film.
