Svart kappa och 80-tals dunk.
Under eftermiddagen kom brorsan med vänner hem. Vi tjtötade en sväng sen satte sig dem i köket och jobbade och jag fortsatte att transkribera.
Framåt kvällen tog jag en oerhört långsam promenad med canis i området. Dock kände jag mig inte färdig med promenerandet så jag fortsatte själv efter att canis fått sin runda. Jag gick bort till Götgatan och glodde. Väl där fann jag en bokhylla som jag köpte direkt, den ska sitta bredvid min säng fast i Värmland. Det är en sån där hipp hylla som inte syns utan det ser ut som en stapel böcker sitter fast i väggen. Vidare så blev jag ägare av en lång svart kappa, ett par leggings (jag lämnade Värmland med endast ett par med avsikt att införskaffa ett par nya), en tröja samt ett par byxor. Allt var bedårande och ni kan skymta min nya tröja på fotot.
Förövrigt har jag lagat lite wok, målat naglarna och lyssnat på den finaste låten jag hört på länge.
Den heter When you were mine och framförs av Cindi Lauper, skriven av Prince.
Här är ett textstycke ur den som går rakt in i öronen och ut i blodet.
When you were mine, you were kinda sorta my best friend so I was blind, I let you fool around.
I know that you're goin' with another guy.I don't care, 'cause I love you baby that's no lie. I love you more than I did when you were mine.
Nu ska jag transkribera igen.
Inkörsportar och förhållningssätt.
Eftersom jag inte somnade förrän skitsent pga vänt på dygnet vaknade jag naturligtvis inte förrän långt i på förmiddagen idag. Eller långt och långt, hur lång kan en förmiddag vara? När skulle man tippa på att vi går från morgon till förmiddag? Typ morgon mellan 05-09 och sen förmiddag mellan 09-12 och då menar jag på vardagen. Vi har ju helt andra förhållningssätt under helgerna.
Så jag dricker mitt förmiddagskaffi vid två. Jag har transkriberat 18 minuter och försöker nu få resten av intervjupass nr 1 att hamna i datorn. Det är typ omöjligt.
När jag transkriberade sänkte jag hastigheten en aning och det låter som om jag är packad när jag snackar.
Hur som helst ska jag bli färdig innan detta dygn är slut eftersom mina päron och morsans syskon med familjer kommer imorn. Vi ska fira min trygga, fina bror som fyller 30 bast på torsdag. Alla i sällskapet utan jag ska gå på Rolling Stones. Jag gillar inte konserter av större slag. Men jag ska vara med på minglet och middagen innan.
Häromdagen hörde jag termen "kötta" igen. Det är verkligen mycket större och accepterad än vad jag tolererar. Det är verkligen ett av de fulaste uttryck man hört talas om.
För övrigt så traskade jag förbi denna inkörsportal idag. Inkörsportaler till olika ting är jag ganska bra på att härleda. Typ tror mig kunna förstå. Tre exempel
- MItt val av läraryrke- Inkörsportal:Arbetade som elevassistent och på den vägen är det.
- Älskar chips. Äter det mer sällan än vad jag önskar- Inkörsportal: Fredagsmys
- Blir kär i skatare/hiphop-dudes- Inkörsport: Antagligen var de snyggaste snubbarna i min hemstad skatare när jag var ung.
Panerad torsk och katastrofer
Idag gjorde jag som vanligt saker ihop med min trygga, fina bror. Och eftersom han hade planerat att tvätta samt städa sitt hem gjorde vi alltså det. Jag skrubbade och gnodde så att det blänkte om speglar osv. Före och efter städningen tittade jag på Sommar med Ernst. Den människan gjorde mig varm i kroppen och jag glömde för en stund min verklighet.
Här är förövrigt min söndagsfrullix. Söt va?
Under eftermiddagen åkte jag bort och drack kaffi med Sandra Sjöbåt och Samuel som var i Stockholm över helgen. Det var skönt och trevligt. Efter en stunds fika och hejdåkramar så skiljdes vi åt. Jag promenerade tillbaka till Skånegatan fullt upptagen med planer för middagen. Jag gör så nu, typ fyller hela hjärnan med sanslöst oviktigasaker för att inte vilja lägga mig på marken och spela död tills jag är död.
Om nätterna drömmer jag helt sjuka saker. Med ett gemesamt tema: katastrofer. Hittills har jag kört ned min f.d bil i vattnet och haft min telefon med mina inspelade intervjuer i. Två barn har ramlat i sjön mitt i vintern och jag försökt rädda dem. Jag har köpt ett hus med min gamla snubbe Daniel och ångrat mig utav bara fan direkt efteråt. Huset låg i Avesta, sjukt.
Fy jävla fan va stressande saker ni just läste, eller hur.
Från min hjärtesorg till något helt annat. Vi byggde panerad fisk, farmorsås och potäter idag.
Belgisk öl och förutsägbarhet
Det började spöregna, alltså verkligen ösa ned. Vi sprang från en krog med hundra sorters ölsorter (vi fick provsmaka innan vi beställde) till en annan. Där var det ofantligt mycket människor på liten yta, väldigt bra hiphop men förutsägbart som bara fan. Detta fick mig att vakna en smula från min bubbla och det blev plötsligt viktigt att gå hemåt.
Denna kväll har varit fantastisk på grund utav att jag inte kunde förutse någonting, nada. Men när jag plötsligt kunde spå att vi skulle få vänta åtminstone 25 minuter på en beställning och sen ba slösnacka alternativt iaktta människor blev det jobbigt.
Jag lyckades gå in mina nya skor ytterligare lite. Imorgon planerar jag att vistas barfota hela dagen, stundtals blir jag dock tvungen att hoppa i flipflopsen och färdas runt kvarteret med canis.
Såklart saknar jag min person, vad trodde ni. Just precis.
Canis drack just upp mitt natta-te, krupit upp i sängen (buren) och snarkar redan, vilken liten herre.
Spilla vin
Jag tappade min vinglas tidigare ikväll. Ingen skada skedd tänkte jag och tog ett nytt.
Hemma och vänder
Okej, vi var alltså på en rolig fest ute på Värmdö. Ursäkta att jag inte är så noga med prepositioner, kan typ ha sktivit på, i osv ganska fel då och då.
Vi åt mat, kollade på Brasilien-Chile och festade runt. Jag tycker så mycket om Pauline, hon är fin och gör mig glad. Hon har lånat min deo, en t-tröja och vi har delat gafflar och glas under kvällen. Precis som första ögonkastet-kärlek med en kvinna. Systerligt och ljuvligt.
Efter några timmar tog vi en buss till stan igen och har nu fyllt på vinglasen.
Det är så skönt att min bror ser ett mission i att hålla mig sysselsatt ständigt så att jag inte gräver ner mig i hjärtesorg. Det fungerar bra.
Jag saknade inte min person långa stunder, men det var ändå livsviktigt att höra hans röst. Det går inte annars, det är lite röda blodkroppar som gör att syretillförseln fungerar.
Nu ska vi lyssna på Tracy Chapman och dricka rötjut.
Eagle-Eye Cherry och lax
Jag och brorsan har hakat på Pauline på en fest på Värmdö. Musiker och kulturmänniskor. EagleEye Cherry var den första jag träffade. Nu ska vi grilla lax, majs och dricka rötjut.
I väntan på tåget i torsdag
Jag och canis efter avsked från min person innan avresa. Observera också mina skor som gett mig skavsår.
The last Waltz och Hornstull.
Jag har fått klåda på min kropp efter en natt på luftmadrassen. Den andas ju inte ett enda dugg.
Min trygga, fina bror skänker naturligvis bort sin bäddmadrass och erbjuder sig dessutom att byta så att han kan ligga på luftmadrassen. Jag tar erbjudandet om bäddmadrass för jag vill inte förvisa honom från hans egen bädd så att han börjar kika västerut och tipsa mig om tåg tillbaka till Värmland.
På tal om förvisa så är jag fortfartande tvungen att gå i flipflops, vilket är otrevligt när man ska gå långt som en gör när man rör sig i denna stad utan att färdas med kommunala medel. Jag avskyr skavsår.
Hur som helst, igårkväll stack jag, Tom (Christophers närmsta man, kollega och den han har mest gemensamma vänner på facebook) och Christopher till Hornstull för att besöka Lasse i parken där ett coverband spelade Last Waltz- låtar av The Band. Vi spisade pizza hos Christopher och Toms goda vän Skylan strax innan och jabbade lite.
Det är skönt att vara i ett annat sammahang och lyssna, skratta och ignorera min hjärtesorg. Allt detta är lättare med nya människor fast ändock "säkra" människor, dvs människor som min trygga, fina bror tycker mycket om.
Han hann dessutom berätta om min flyktorsak och anledningen till min vistelse i Stockholm innan jag dök upp så hans goda vänner är respektfulla och vänliga mot mig. Jag känner mig små stunder som en liten liten katt som behöver bli behandlad varsamt så att den inte går sönder. Typ inga yviga rörelser eller hårda nypor.
Coverbandet avslutade spelningen med denna låt, där textraden My biggest mistake was loving you too much.. vilket kort och gott ramar in min sinnesstämning.
Efter spelningen promenerade jag och min trygga, fina bror hemåt längs Söder Mälastrand. Vi tog oss upp en bra vid ovanför havsytan och spejade ut över Stockholm. Christopher suckade så fridfullt och gott och jag önskade att jag också kunde ta ett sånt djupt andetag utan att få hjärtklappning av för många sekunders avslappning. Han sa att han skulle återkoppla och bekräfta när han hörde mig göra en sån suck i framtiden. Den sucken längtar jag till.
Resonemang och kött
Härom dagen beskrev min moster hur hon och hennes kollegor brukade "kötta på", typ med rättning och sånt som hör läraryrket till. Min moster är 67 bast och älskar musik mer än någon annan jag känner. Hon älskar mig en hel del också så hon hjälper mig att korrläsa mitt examensarbete samt skriva mitt engelska abstract på grund utav att jag är inte bra på andra språk än mitt modersmål.
Jag har lyssnat på intervjuerna med 6 utav mina elever, de säger mycket smart men naturligvis mycket dumt som är ett tecken på att de är 10 år. Vissa utlägg som tar mer än 20 sekunder innehåller ingenting av värde, de bara upprepar eller säger saker som inte leder resonemanget fram en sekund.
Vidare så var min trygga, fina bror var hemma en stund på lunch, vi åt två sorters sill, potäter och knäckemacka. Han ordnade till och med tomat och rödlök till, exakt så gott som det kan bli var det. Han har ordnat en uppblåstbar dubbelsäng åt mig också, så nu har jag vardagsrummet att filosofera ifred på. Jag vill dock inte vara helt ensam men det är på många sätt mer praktiskt att sova ensam. Observera att min canis sover i bädden med mig,
Nu ska jag bära ner den sistnämde på gatan och strosa i flipflops runt kvarteret.
Ursäkta stavfel
Ber så hemskt mycket om ursäkt för alla eventuella stavfel. Jag verkar ha problem med obestämd/bestämd form samt en och ett. Det kommer att upprepas men ni får försöka ha överseende med detta, det hör inte till mitt vanliga sätt att skriva men jag verkar ha dragit på mig en form av lätt dyslexi.
Kaffifail osv
Det är morgon i Skånegatan och min fina, trygga storebror har gått för att jobba i studion. Jag har tagit en förmiddagspromenad, ej haltande, för att jag är hundägare samt ett intresse för att lämna hemmet då och då.
Jag missuppfattade instruktionerna för hur man gör kaffi och fick börja om, såg det naturligtvis som ett misslyckande som bara gjorde att ångesten växte.
På tal om ångest så ska jag ta tag i plugget idag, min plan är att lyssna igenom intervjuerna en gång och sedan sätta mig framför ett tom Word-dokument och börja transkibera. Mekaniskt och en flykt från verkligheten, bra start på mitt nya liv.
Förövrigt tänker jag låna mig några bra böcker på biblioteket som jag kan läsa under mina pauser från skrivande, någon riktigt vacker skildring om kvinnor. Skriven av kvinnor naturligvis.
Utöver det ärendet framstår vissa mindre saker som väldigt viktiga, till exempel känner jag ett behov av att köpa en levande bukett blommor till min brors köksbord. Jag tror att jag skulle trivas typ 0,00001% mer då.
Mer viktiga saker är att jag vill tatuera mig när jag ändå är här så jag har redan kollat med brorsans två goda vänner om deras tatuerarpolare kan klämma in en tid för mig.
Nej nu ska jag ägna min uppmärksamhet till frullen.
På hörnet av Skånegatan
Det är nu så att jag är framme hos min bror och har hunnit käka lite libanesiskt, druckit lite vin, öl och kaffi. Vi har handlat frukost och lunchgrejer samt röjt ur en garderob som jag ska ha mina kläder i. Jag får sån ångest då och då över att jag saknar min person så det svider som halsbränna men jag måste typ leva här nu på riktigt.
Det är segt att det inte finns så mycket i film att relatera till. Typ att Julia kom på att hon inte var kär i Romeo längre sen handlade filmen om att de skulle vara goda vänner och att det faktiskt var en bra story. Jag beklagade mig över detta i morse till min person och han sa att det fanns massvis med exempel som inte var fiktiva på det som händer mellan oss.
Jag kan inte komma på ett enda, ärligt.
Jag kom i alla fall med tåget efter att min person skjutsad ned mig och pussat mig adjö på pannan. Jag ville frysa ögonblicket men ca tolv timmar senare sitter jag i Stockholm och pendlar mellan att vara manisk och deprimerad. Hela den här sommaren kommer att vara ett långt sjukdomstillstånd av bipolär syndrom.
Som salt i såret har jag fått ett groteskt skavsår på hälen som gör oerhört ont. Jag gick in ett par nya dojor och som vanligt satt 37:an för tight på vänsterfot. Detta skavsår har gjort mig halt och tvingat mig att äta smärtstillande, vilket glädjer mig om man med glädje menar typ förintar mig långsamt.
Det är segt att det inte finns så mycket i film att relatera till. Typ att Julia kom på att hon inte var kär i Romeo längre sen handlade filmen om att de skulle vara goda vänner och att det faktiskt var en bra story. Jag beklagade mig över detta i morse till min person och han sa att det fanns massvis med exempel som inte var fiktiva på det som händer mellan oss.
Jag kan inte komma på ett enda, ärligt.
Jag kom i alla fall med tåget efter att min person skjutsad ned mig och pussat mig adjö på pannan. Jag ville frysa ögonblicket men ca tolv timmar senare sitter jag i Stockholm och pendlar mellan att vara manisk och deprimerad. Hela den här sommaren kommer att vara ett långt sjukdomstillstånd av bipolär syndrom.
Som salt i såret har jag fått ett groteskt skavsår på hälen som gör oerhört ont. Jag gick in ett par nya dojor och som vanligt satt 37:an för tight på vänsterfot. Detta skavsår har gjort mig halt och tvingat mig att äta smärtstillande, vilket glädjer mig om man med glädje menar typ förintar mig långsamt.
Ska åka så att jag kan komma tillbaka
Jag har drastiskt beslutat mig för att hålla mig på avstånd från sociala medier för en tid. Detta för att kunna konentrera mig på att definitivt bli färdig med min lärarutbildning. Det sekundära är dock att kunna koncentera mig på att leva ostörd i en bubbla hos min vackra, fina och trygga storebror. Jag ska flytta dit idag och bo där tills saker och ting i mitt liv känns mindre hopplöst.
Vi ska dricka olika kaffisorter, strosa längs gator och torg, snacka skit om folk, han ska jobba med musik och jag ska jobba på att få en lärarexamen och kunna kräva några tusen mer i månadslön. Förövigt ska han hjälpa mig med att inte vara själv och jag ska hjälpa honom med vad han nu vill ha hjälp med.
Jag lämnar mitt älskade Karlstad för att inte vilja lämna det på riktigt. Jag är så rädd för att inte vilja bo i min lägenhet och inte vilja älskar staden. Så jag måste lämna allt för en stund och inte åka tillbaka förrän jag blir lite lyckligare igen. Jag har åtta veckor på mig för sedan börjar jag jobba. Åtta veckor är ju helt okej långt så jag oroar mig inte, nu iallafall. Just nu oroar jag mig för en hel del annat sorgligt.
Jag vill inte lämna ut för mycket här om min relation och denne person men läget är så att denne person i vår relation inte är kär i mig längre. Det gör ju satans ont osv. Alltså verkligen fysiskt smärtsamt i hjärnan, bröstkorgen och benen. Men grejen är ju den att det känns ju så och jag tänker att det får kännas så tills det inte gör det längre bara.
Jag försökte snabbt fundera ut olika överlevnadsstrategier för hur man botar sån typ av smärta och det enda som verkade rimligt var att byta till en miljö där man kan koncentera sig på annat och samtidigt röra sig fritt.
Jag och denne person är så tighta och vi trivs så nedrans mycket tillsammans att vi ändå vill fortsätta ha varandra i våra liv fast under andra, vad heter det, typ villkor.
Så jag drar till Stockholm och tar en dag i taget, en referens som kanske passar bättre in på en missbrukares nykterhet.
