patalomminrov

I denna stund sitter jag i mitt kök. Endats en lampa är tänd. Varenda persienn är neddragen, med undantag för badrumsfönstret. Fönstret är mönstrat så att dusch och toabesök ska kunna ske utan publik. Jag slänger ett öga dit då och då och tycker mig se att det rör sig.

Samma visa igen, tredje året i rad.
Jag tvingas gömma mig från ögonen på en galen man. För det är väl galenskap det handlar om? Att aktivt stirra in i människors hem när de inte är medvetna om det. Vad är detta fråga om?
Det kusliga är att jag inte vet vad hans uppsåt är. Möjligen sexuell avsikt, eller är det kontrollen att se någon som inte kan se honom som uppmuntrar detta beteende? Vad gör han med bilderna som han har bevittnat? Varför är det så viktigt att han riskerar att bli ertappad gång på gång?
Frågor utan svar gör mig ängslig.
Är det stopp vid tittandet?

Han far runt på sin blåa herrcykel om nätterna. Skapar oro och ger mig fler skäl till att vara rädd för vad som kan hända. Jag blir begränsad, hatar när det händer. Det sker omedvetet hela tiden och nu blir jag medveten om det. Ska jag gå anständigt klädd hemma? Ska jag inte vistas i mitt område sent om kvällar och nätter?
Att inte tigga och be om det.
Vem säger åt en snubbe med ny Rolexklocka att han inte ska använda den för att den kan bli stulen. Att inte tigga och be för att den ska bli stulen.

Det förekommer dock ständigt när det handlar om sexualbrott. Jag vet ju att det inte är jag som ska ändra mina vanor, men det är vad som förutsätts i sådana situationer.
Att inte tigga och be om det.
Klockan börjar närma sig halv tre, och vid detta lag har han gett upp för denna gång.
Under hans mest verksamma timmar satt jag i grannhuset och såg en dålig film.