patalomminrov

I natt var jag rädd.
I natt var jag en fitta, en idiot som inte respekterade det fria ordet i Sverige och som skulle skrämmas. Vi blev förföljda och hotade. I natt var jag kvinna.

Jag och Gaby firade att hon slutat sitt jobb, skulle gå på semester och att hon kommit in på den skola hon ansökt plats på. Vi var glada, lyckliga. Vi träffade vänner och skrattade. Drack vin och njöt av sommarkvällen.
Efter att uteserveringarna stängt satte vi oss på en bänk vid Stora Torget. Vi fortsatte att snacka och folk gick förbi. Vi bad två olika män utan relation till varandra att lämna oss ifred, på ett artigt och vänligt sätt. Man har ju lärt sig att vara artig och be snällt första gången.

Efter en stund kom det fram en snubbe. Jag kände direkt att det inte kändes bra och ställde in mig på att be honom gå, artigt men bestämt.
Han hade ett flin och drog en utläggning om att hans polare inte hade ciggaretter men inte skulle behöva köpa ett helt paket. Så hans fråga var om vi kunde bjuda dem på en ciggarett.
Eftersom vi blev avbrutna för tredje gången samt satt jämte en öppen tobaksaffär sa jag att hans kompis kunde gå och köpa cigg. Och tyckte därmed att jag avvisat honom utan större konstigheter.
Detta var inte artig nog och snubben skrek åt mig att jag var en idiot, att detta var ett fritt land så han fick säga vad han ville, att jag var en fitta med mycket betoning på ordet FITTA och att han fick göra vad han ville.

I nio utav tio gånger håller man käft. Ser bort, åt ett annat håll. Låtsas vara döv i typ trettio sekunder. Pratar vidare med sin väninna. Håller ögonkontakt med sin väninna. Hoppas att snubben ska gå.
Detta var den tionde gången så jag sa i chocktillstånd att han borde veta hut, att de skulle avlägsna sig samt att hans mamma borde skämmas över honom.

Ja, jag reagerade. Det anses fel, lönlöst och idiotiskt. För såna män är idioter, för såna män förstår inte. Men grejen är att om jag snart gör en empirisk undersökning på alla män jag mött i grupp så ger det mig en generell slutsats som gör mig till manshaterska. Till en som dömer män för vad "bara några få män gör". För ingen man vill kännas vid vad andra män gör.

De avlägsnade sig men bestämde sig för att det inte varit nog.
De kom tillbaka till oss och försökte provocera oss.
Vi försökte ignorera dem men mitt hjärta bultade så hårt.

Till slut gick vi, mot min vilja. För att jag har rätt att sitta var jag vill i stan utan att känna mig rädd eller att jag lämnat plats åt såna svin.
När vi började gå förföljde dem oss en bit, skrek vidriga saker och jag tänkte att nu åker vi på stryk och det fysiska kommer göra mindre ont än vad kränkningen över att det inte finns något djupare i det brottet än en misshandel. Inget om förföljelse, kränkningar och hot.
Ingenting om hatet mot kvinnor. Ingenting om rädslan för att detta händer skitofta. För vi lever i ett patriarkat.
När Gaby precis skulle ringa snuten vände dem och försvann.
Jag hade så mycket adrenalin i kroppen, en känsla som inte är helt obekant. Det blir samma rus samtidigt som du känner sorg varje gång. Du går inte säker. För du är en jävla fitta, en idiot som inte tillåter män att uttala sig fritt i Sverige. Du bjuder inte på cigg och du vill inte småprata mitt i natten.
Du tillåts inte. Och du hamnar i skottlinjen när du säger nej.