patalomminrov

Idag är det söndag, det känns fint. 

Det passade därför fint att möta upp Linnea och Edina för en lång brunch. Vi hängde på den vegetariska restaurangen Hermans och hade utsikt ut över Djurgårn, osv. 

Under ca fem timmar åt vi, hällde i oss kaffi och talade. Det var verkligen uppiggande och trivsel. 

Vi skiljdes åt nyss men de kommer eventuellt ikväll för en bit mat och mer prat. Det var ett sånt där bra häng där man inte ville sluta prata med varann. Mycket bekräftande och liktänkande men vem har sagt att några andra än dem samtalen är bäst? Kanske nån dum jävel.

 

Igår hängde jag i Vitabergsparken och försökte att inte längta hem, eller till min person. Jag kände mig rätt ensam då min bror arbetade. Jag tror dock att den känslan kommer att komma och gå eftersom jag flyr. Jag våndades över att känna samma känsla i mitt eget hem i höst. Det är förövrigt Putte i parken-festival i Karlstad denna helg så jag kan ju förstå att mina vänner samt min person har  hur roligt som helst, utan mig. Det är en rätt egoistisk tanke men man vill ju att de man längtar efter ska längta efter en. 

Jag ägnade större delen av tiden till att känna vad andra känner så jag såg typ tre dokumentärer och lyssnade på  ett sommarprat av Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén som förövrigt är en fabulös kvinna som talade om solidaritet, hotet från högerextremismen och kärleken för alla människors lika värde. 

 

Jag tänkte flera år i mitt vuxna liv att jag skulle gå ur Svenska kyrkan men detta kommer ej på frågan. De gör skitmycket gott osv. Denna tanke smög sig långsamt på under vintern och jag upplever numera att det är en viktig organisation. 

 

 I detta nu håller min trygga, fina bror på med att packa sin väska. Han ska vandra i Jämtlandsfjället under kommande vecka. Han berättade precis att han blir tvungen att långa ett par shorts av pappa Sten "då han har mängder av kakibyxor". Jag blir kvar på Skånegatan allena. Fast ändå inte, det känns som om det finns skitmånga av ha trivsel med. Och eftersom jag har fastnat i dokumentärträsket bör tiden gå fort. 

 

Ska nu sätta käften i en direkt.