patalomminrov

Jag sitter för tillfället i hörnet av Nytorget. Där har jag byggt kontor. 

Det var på tok för varmt i lägenheten så jag tog canis, packade dator m.m och gick till en skuggig plats där bänkar och bord var utplacerade. För att kyla ner canis hällde jag kallt vatten över honom, han var inte direkt förtjust i det men nu ligger han och torkar och ser faktiskt rätt nöjd ut.

 

På tal om nöjd känner jag mig det just nu. Min tillfälliga tillflyktsort är trygg och jag är noga med att vara egoistisk. Alltså typ, jag har bland annat utvecklat en allergi mot planering. Jag kan alltså inte planera aktviteter om de inte ska ske samma dag. Det ger mig ångest om jag måste veta vad jag ska göra om några dagar eftersom jag inte vet hur jag kommer att må. Det räcker med ångest över att jag ska vara redo för Värmland om en månad, att jag ska ha gjort klart mitt plugg tills dess och helst kunna leva utan min person på det sätt jag gjort fram tills mitten av juni. 

 

Det kan också vara så att jag upplever att jag måste kunna bestämma allt själv, det jag rår över. Jag rår inte över att min person inte känner samma sak längre men jag rår över vad jag väljer att göra om dagarna. 

Ja, vad har jag gjort om dagarna då?

Jag har träffat mina tre barndomsvänner från Sala, vi har fört samtal som roar mig och de har ställt upp som respondeter för att kompletera mina intervjuer till uppsatsen. 

Jag har tränat straffar med basketboll. Jag blir mer och mer säker och lyckas träffa korgen rätt ofta. Det är en skön träningsform och jag älskar att se att jag blir bättre på det. 

Det känns förövrigt fett att det finns så mycket som inte beror på hurvida mitt kärleksliv ser ut.