patalomminrov

På torsdagen fyllde min trygga, fina bror 30 barre. Vi åt gofrullix med päronen innan de kramade oss hejdå och for hemåt. Brorsan stack till studion och jag ägnade dagen åt att kolla in Gudrun, Soraya m.fl på olika klipp och inspireras. Framåt fyra möttes vi upp igen och tog en eftermiddagslunch på cafet som ligger precis under lägenheten. 

Det blir ofta stämningsfullt att göra saker med brorsan. Det är bra med stämning och jag hinner formulera orden "Det löser sig, bara jag får vara i min trygga, fina brors närhet"

Därför blir det också läskigt att tänka att jag inte kan fly hur länge som helst. Jag kan inte pausa från mitt liv längre än semestern varar. Det känns så värdelöst detta. Vissa människor vill ju göra en dramatisk förändring vid kriser och jag kan tydligt se hur jag vill hantera detta. Jag vill tatuera mig, jag vill "renovera" min lägenhet till det närmsta jag kan komma mitt drömhem, jag vill sporta?? (Jag vet, sjukt. Men jag vill få ur mig massa skittankar och bli utmattad av fysisk smärta), jag vill engagera mig mer igen som jag gjorde förr om åren med feminismen och vara med om ett stort, häftigt genombrott i svensk politik och mer..ish.

 

Kärnan är att jag vill ha ett värdefullt liv själv, utan man (eftersom.. my man left me..) och hitta den där glada, lyckliga känslan av att jag har det roligt, gott och fint. 

 

Hur som helst, på kvällen samlades massor av vänner till min trygga, fina bror på Babajan och det var en härlig tillställning. Vår faster med man och våra två kusiner med respektive dök bland annat upp, de träffar jag typ vartannat år så jag blev jätte glad. Min kamrat och syster Akhi var med och det var en fröjd. Vi syns aldrig allena och även om det var skitmycket människor under denna tillställning fick vi ändå stunder av privat häng. Hennes närvaro gjorde mig pigg och frisk. 

Vi åt skämmigt god mat och min brors flin var det största som skådats. Han var konstant nöjd. 

När det blev natt förflyttades festandet till Skånegatan för de som orkade kalasa vidare. Det var en rolig fest och jag somnade när solen gick upp. Fick även denna kväll lära känna fler av brorsan goda, fina vänner. Det upplevs rätt lylligt att träffa människor som gillar en redan vid första ögonkastet pga att min bror talat så ädelt om en. Det är nice att strunta i att vara blyg, vilket är det tråkigaste som finns, och vara hela sig själv direkt. 

 

Fan, nu måste jag gå ut i solen och studera.