patalomminrov

En vecka utan uppdatering.

Jag har hunnit hänga vid Pellans mammas hus vid Dalälven bland annat. Vi var borta 24 timmar, under dem timmarna åt vi mestadels. Vi hann med bad i självaste älva, några timmars sömn och frågesport också. Det var en mycket trevlig vistelse. Det kändes som en semester på semestern. 

 

När vi kom tillbaka hängde jag med min trygga, fina bror och hans vänner. Vår fantastiskt enastående vän som bor i Kurdistan och jobbar med kampen om ett självständigt Kurdistan är hemma på semester så vi styrde upp häng. Vi såg VM-finalen och drack vin. På natten talade vi länge och väl och sen slaggade hon på min säng medan jag och brorsan fnissade oss till sömns i hans bädd.

 

Förövrigt har jag vistats på Södermalm, ibland allena och ibland med min trygga, fina bror.

 

På tisdagen kom min gode kamrat Ea hit, vi hann med vin och delikatess-häng i Vitabergsparken, promenader och kaffistunder samt en heldag på Gröna Lund. Det var det härligaste jag känt fysiskt på en månad. 

Det var skönt och uppiggande att känna att karuseller är ofarliga ( i de flesta fall) ting som ger en läskig, pirrig och glad känsla i kroppen utan att någon blir ledsen utav det. Ea, som har talets gåva, beskrev målande hur jag kunde referera till olika karuseller hur juni, juli, augusti och så småningom hösten kom att kännas. Hon satte allt på pricken och lyckades muntra upp mig således. Hon har en sån tendes, att göra mitt liv rätt okrångligt och smidigt. 

 

Jag har pendlat i min manodepressivism. Mina mardrömmar om att min person gått skitmycket vidare eller att jag kör över canis med bil osv gör vissa dagar tyngre än andra. 

Jag vaknar varannan natt av hjärtklappning och ångest. 

Min ångest handlar om att jag inte vill att min person känner att jag inte är viktig längre. Det är själva kärnan tror jag. Jag önskar att vi kunde få ha det fint som goda vänner så länge det känns viktigt, för båda. Han är en sån att räkna med, dessutom skitrolig och intressant. Jag vill verkligen vara glad av de egenskaperna han bär trots separation. 

 

 

I detta nu sitter jag med kladdig svart hårfärg på skallen. Det finns naturligvis färg på både öron och nacke men det är en världslig sak. Jag vill bli korpsvart i håret, det är förtrollande vackert tycker jag. Utöver detta ska jag få mina fransar och ögonbryn svartfärgade på salong vid lunchtid på måndag. 

 

På måndagkväll bär det av till Turkiet på solsemester. Jag och min kompix Jonny ska leva gott på ett all inclusive-hotell vid stranden i Alanya en vecka. Det kommer att bli fett. Jonny är en bra bo med-kamrat. Jag hade nöjet hösten 2012 att ha honom som inneboende tors-sön då han jobbade i Norge i veckorna. Det var en härlig tid där även Anton fanns med i bilden då han bodde nästan lika mycket hos mig. Vi kunde nämligen inte komma överens om vem som skulle få ha Jonny hos sig så vi brukade då och då sova alla tre hos mig. 

Hur som helst, det blir gött med roliga, nya minnen med denna herre.