patalomminrov

Morgonkaffit svept and also smörgåsarna. 

Jag ska gå långsamt med canis runt kvarteret sedan lägga mig på en filt i solen några timmar och lyssna på mina gamla intervjuer från 9:orna, dec 2012. Jag vill analysera det dem säger en gång till för jag är rätt så säker på att deras narrativa kompetens syns mer nu än när jag lyssnade på dem. Jag tittar ju på elevers källkritiska tänkande och historiemedvetande. Hur man alltså använder dåtid, nutid och framtid när man pratar om fenomen och hur man sätter in sig själv, det vill säga, den lilla historien, i den stora historien. 

 

Förövrigt slängs jag mellan ett rus som fyller mig kropp med mod inför kampen. Kampen om samma möjlighet till liv. 

Och några minuter senare krossas mitt hjärta för att det finns exempel att hitta överallt som bevisar den exakta motsatsen. Människor är inte beredda att tänka solidatiskt och vilja dela med sig för att dem inte har lust samt tycker att man är sin egen lyckas smed. Var finns all jävla analys? 

 

Jag hatar människor som tror att "om man verkligen vill så.." OM MAN VERKLIGEN VILL VADÅ. Isåfall skulle väl varenda en bo i slottet och äta tårta till frulle. Eller? 

Oj oj, nu är du lite tokig Sophia, det är väl inte så att alla vill det heller?

 

Nä okej, men då vill nog säkert många ha krämpor som de inte har råd att bota, munnar som de inte har råd att mätta, vara bottenskrapet som alla pratar om, skräcken och parasiterna som media skriver om. Många njuter av att bli föraktade, äckla folk och vara exempel på "det man har tur att inte vara" när man snusar gott i sin säng om nätterna. Jag glömde naturligtvis, alla vill ju vara den som inte törs titta människor i ögonen pga kanske kränker någon för man är ju inte värd att se i ögonen.