Att "råka kränka" och att få gå sin väg

Lördagmorgon, smörgås och stekt ägg nedsköljt med tre koppar kaffi. Sov länge,  pga semester och uppe sent om nätterna.
 
Igårkväll kollade jag två dokumentärer.
En om djur som är kompix med andra arter. Jag var konstant varm i kroppen. Jag älskar djur, kan kolla på dokumentärer om djur ständigt. Bor med djur och är kompix med djur.
 
Den andra dokumentären handlade om några kvinnor i ett fängelse i Afghanistan. De är nu mina idoler.
De satt där flera år på grund utav att de "förlöpt" sitt hem. Utan man. Ba gått ut. Vissa av dem hade rymt pga att de blivit bortgifta eller spöade av sina män. Alltså jag hatar det här jävla förtrycket som pågår mot ALLA KVINNOR I VÄRLDEN. Hälften av jordens befolkning kränker, äger, bestraffar, exploaterar och dödar den andra hälften. 
Kvinnorna levde med sina barn och andra kvinnor tillsammans och många utav dem sa att de inte ville släppas ut för de var mer fria innanför murarna än utanför. Ingen som slog dem, våldtog dem eller tvingade dem att titta ned i marken ständigt för att inte "råka" kränka en man. 
 
Efter tittandet drog jag iväg med Charlie på gatorna. Hann naturligvis tänka strategier för att inte bli våldtagen eller hamna på gator där män i gäng vistas, pga de skrämmer mig. Att råka provocera eller va i vägen eller liknande.
Jag hatar att jämt "va beredd". Jävla skuldbeläggande skit. 
Att inte kunna lyssna med högt ljud på musik/poddish osv för då kanske jag inte hör om någon kommer för nära.
 
Jag tog en sväng runt kvarteren och slängde sedan upp canis. Lirade basket en sväng med brorsan, Tom och Henric. Det var roligt, jag har talang för basket men måste träna upp mina korta armar. Det finns en basketplan ca tre minuter från lägenheten så jag ska vistas där en del. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0